En sektion full av liv

Kära besökare! För att välkomna årgång 2013 har vi i Styrelsen en tanke om att presentera ett gäng krönikor. Närmare bestämt en om dagen och på så sätt hoppas vi att både du som gammal och som ny får en än djupare insikt i vår sektion och kår. Förutom krönikor från vår egna härliga styrelse så kommer det bjudas på inslag hela vägen från Campus Valhalla. Vår första krönikör började här i Kista hösten 2010, läser Mikroelektronik och arrangerade Nobelefterfesten 2012. Krönikan i sin tur ger dig en inblick av vad du kan vänta dig av din tid här på KTH och framförallt vad du kan förvänta dig av Sektionen. Hon säger guleböj, tallefjant och rumpetroll. Självklart inleds våra krönikorveckor av vår alldeles egna vackra, charmiga och underbara ordförande, Marianne “Norge” Fjelberg!

Jag gråter av filmer. Där – jag sa det. Jag skäms inte över det längre, helt enkelt för att det är för svårt att dölja. Alternativet är att bara titta på film när jag är själv, men av uppenbara sociala anledningar har jag valt bort det alternativet. Det att gråta litegrann av film är kanske inte en så stor grej, men när någon sätter på Lejonkungen, då kan Niagra Falls böja sig i dammet för den tårfors som rinner ned för mina kinder i strida strömmar. För en barnfilm. Som jag har sett otaliga gånger. Det fick mig att fundera – varför? Visst, det är sorligt när (spoiler alert!) Mufasa dör, men att de tusen tårar ska pressa sig ut genom mina ögon under hela denna film? Sen kom jag på det. Det är inte det sorgliga som knäcker mig, det är den rörande skildringen i filmens början och slut. En skildring av en värld där så många olika djur lever tillsammans i en grymt skön harmoni, till Elton Johns vackra toner om En Värld Full Av Liv.

Fan, jag blir tårögd bara av att tänka på det. Så förbannat fint. Och anledningen till att det är så himla fint? Jo, för det är ju inte så det är här i livet. ALLS. Så därför rymmer alla barn in i en värld full av liv med Simba, Timon och Pumba, och hoppas att det är en sådan värld de ska växa upp i, för att sedan bli riktigt besvikna när de ser hur världen egentligen hänger ihop. Dock – med ett litet, litet undantag, nämligen de som börjar här på KTH. Jag kan inte lova några hoppande gasseller, pratande fåglar eller roliga vårtsvin, men däremot kan jag lova roliga idrottsmatcher, livade fester, skojiga LAN och så mycket, mycket mer. För medan Lejonkungen kan stoltsera med ett imponerande djurliv till En Värld Full Av Liv, kan INsektionen briljera med ett studentliv av dimensioner, där datanördar, festprissar och till och med norskor lever i fullständig harmoni i takt med det lugna ljudet av datorfläktarna i Kistan. En Sektion Full Av Liv. Varsågod, du kan nu få släppa loss dina pressande tårar.

Och avslutningsvis, får vi för all del inte glömma att medan Mufasa förbjuder Simba att dra till den mörka sidan (läs: handels), drar han istället ut till den vilda, spännande jungeln (läs: Kista) för att leva livet. Metaforen är fullkommen! Och det är precis det jag uppmanar dig till, n0llan. Häng med och upplev En Sektion Full Av Liv, du kommer inte att ångra dig.

Hakuna Matata!