Lär dig en färdighet på 20 timmar

En ny dag, en ny krönika! Bara för att det är helg avstannar inte skrivandet. Dagens krönika är skriven av sektionens kommunikationsansvarige, Alexander af Trolle!

Nu har jag avverkat ett år på civilingenjörsutbildningen i Informationsteknik där jag fått lära mig en rad olika grejer, allt från hur en transistor fungerar, hur en enkel processor arbetar till att skriva kod i flera olika program. För mig var kodandet en ny del och i början kände jag mig som Bambi på hal is. Mitt sätt att tackla detta var att efter dagens föreläsningar gå och sätta mig i ett grupprum – med eller utan studiekamrater – för att försöka förstå vad vi hade gått igenom under dagen. Oftast valde jag att gå igenom det som hade intresserat mig mest och provade att lösa några uppgifter. När jag fastnade tog jag hjälp av kurslitteratur och Google. På så vis kom jag igång med arbetet direkt och jag upptäckte ifall det var någon del jag hade missuppfattat eller inte förstått.

Tiden går alldeles för fort på KTH och utan att ni vet ordet av så kommer ni ha susat förbi första tentaperioden. För mig var det svårt att bara börja med en ny kurs efter att ha pluggat järnet i flera veckor. Jag spenderade hur många timmar som helst på tutorials (the new Boston) i Java inför tentan i objektorienterad programmering och det kändes tråkigt att bara lägga ner utan att ha fått prova mina kunskaper, mer än att lösa några uppgifter som en lärare gett oss. Jag började undra varför vi lärde oss detta och varför det kunde vara bra för just mig. Mer än det uppenbara att man lär för framtiden och kommande kurser ville jag använda min nya kunskap direkt och lösningen blev miniprojekt!

Idén med miniprojekt kan man anpassa till alla ämnen, även där ens kunskap inte är tillräcklig för att göra ett stort projekt. Det är ett bra sätt att hålla kunskaperna fräscha samt få bekräftelse på att man lärt sig något användbart. I mitt fall frågade min mor – som jobbar på ett norskt spritbolag – om det fanns något lätt sätt för henne att räkna ut höjden på en flaska om hon ändrade dess radie med villkoret att den fortfarande skulle ha samma volym. Jag kunde hjälpa henne med uppgiften genom att använda det jag lärt mig från matte bas, envariabel och algebra. I datorämnena kom jag på att jag kunde kombinera mina skoluppgifter med saker jag gjort tidigare samt sett på olika tutorials. På det viset fick jag ett mycket större intresse för uppgifterna och kunde göra roliga saker vid sidan om.

När jag först kom till Kista berättade programansvarig att under våra fem år på utbildningen – som ska motsvara fem års heltidsjobb – ska vi lägga ner minst 10 000 timmar på studierna. Detta visade sig vara ett magiskt nummer som bland andra författaren Gladwell har skrivit om där han hävdar att nyckeln till framgång är att öva en specifik uppgift runt 10 000 timmar. Dock missleddes jag för det Gladwell syftade på var att man skulle bemästra sin uppgift till fullo, och då krävs det 10 000 timmar. Dock klarar man sig oftast galant genom att bara kunna en sak någorlunda. Det var då jag hittade Josh Kaufman i ett TEDxTalks, ”learn any new skill in 20 hours or less”. Han menar att om du lägger 20 h på en uppgift, vad som helst, så kommer du kunna den så bra att du kan använda dig av den.

Så i början av sommarlovet ville jag göra något av allt jag hade lärt mig. Jag visste att min kunskap inte var tillräcklig för att göra ett stort projekt men om jag läste på om vissa delar kunde jag utan problem göra ett miniprojekt. Efter lite googlande tog jag reda på att man kunde göra Android-appar med javakod. Sagt och gjort, jag skulle göra en Android-app! Med hjälp av Google och tutorials från the new Boston började jag läsa på. Efter ca 15 h började jag koda det som kom att bli min app, ”Retro Ping Pong”. Det som Josh Kaufman sa, att man kan lära sig vad som helst på 20 h, stämde faktiskt! Helt plötsligt kändes inte de där 10 000 timmarna så fruktansvärt långt borta eftersom jag hade gjort något kul av min kunskap.